Prostitution i Norge
Prostitution i Norge har genom historien behandlats på olika sätt. 1842 förbjöds specifikt prostitution, även om den i praktiken tolererades och var föremål för reglementering. Sedan cirka 1900 är prostitution åter lagligt, men en mängd sidoaktiviteter har kriminaliserats (bordeller sedan 1887, köp av sexuella tjänster sedan 2009[1]).
Historik
[redigera | redigera wikitext]Under medeltiden var sexualitet förbjudet förutom inom äktenskapet. Denna lag efterhölls främst av kyrkan, som bestraffade överträdelser. Dessa lagar gällde alltså inte specifikt prostitution men drabbade indirekt säljare och köpare av sex. Detta var det normala i Europa generellt vid denna tid.
Prostitution specifikt förbjöds för första gången år 1842 genom Norske Lov, i en lag som gällde till Straffeloven 1902. I praktiken tolererades prostitutionen som ett "nödvändigt ont" och kontrollerades genom registrering och tvångsundersökningar för sexuella sjukdomar av prostituerade genom lokala lagar i de tre största städerna Oslo, Bergen och Trondheim i form av det reglementeringssystem som också var det normala i större delen av Europa vid denna tid. Systemet möttes av organiserad opposition.
1882 grundades Norges avdelning av International Abolitionist Federation under namnet Kristiania Forening til Fræmme af Sædelighed. Efter att romanen Albertine förbjöds 1886 påbörjade även Norsk kvinnesaksforening en kampanj mot reglementeringen med stöd från vissa politiker ur Venstre.[2] År 1887 förbjöds bordeller i Norge.
Reglementeringssystemet avvecklades i Norge lokalt vid olika tillfällen. I Oslo skedde det 1888 och i Bergen (sist i Norge) 1909.
Prostitution avkriminaliserades i Norge 1902. Det var därefter lagligt att sälja sex, förutsatt att det skedde enskilt i säljarens hem och ägde rum diskret. Öppen prostitution kunde resultera i arrest och att säljaren placerades på rehabiliteringshem.
På 2000-talet förbjöds köp av sexuell tjänst. Detta skedde 2009, via en lag som följde den svenska modellen och där köp av sexuell tjänst är kriminaliserat. Reformen godkändes 2008 genom beslut i Stortinget och trädde i kraft året därpå.[1]
Referenser
[redigera | redigera wikitext]Noter
[redigera | redigera wikitext]- 1 2 Elden, John Christian; Skirbekk, Sigurd. ”Prostitusjon”. Prostitusjon. https://snl.no/prostitusjon. Läst 30 augusti 2014. In Henriksen (2014)
- ↑ Agerholt, A. C. (1973 [1937]). Den norske kvinnebevegelsens historie. Oslo: Gyldendal. s.
Allmänna källor
[redigera | redigera wikitext]- ”Prostitusjon i 1880-årene - Norgeshistorie” (på norska). www.norgeshistorie.no. Arkiverad från originalet den 12 november 2021. http://web.archive.org/web/20211112002146/https://www.norgeshistorie.no/industrialisering-og-demokrati/1558_prostitusjon-i-1880-arene.html. Läst 30 november 2025.
- ”Temahefte 11”. www.ude.oslo.no. https://www.ude.oslo.no/Oslo-patriot/th11.html. Läst 30 november 2025.
- ”Kvinnesakskvinnenes kamp mot prostitusjon på 1880-tallet” (på norska). Kvinnehistorie.no. https://www.kvinnehistorie.no/artikkel/t-6854/kvinnesakskvinnenes-kamp-mot-prostitusjon-paa-1880-tallet. Läst 30 november 2025.